Ja nu va den här... den där dagen som otaligt många träningstimmar ska resultera i och som man väntat på månad ut och månad in. Första söndagen i Mars.
Vi steg upp vid 03.00 och jag vill inte påstå att jag hade sovit särskilt länge innan det var dax för uppstigning. Sen var det bara att dra på sig grejerna och sätta sig vid frukostbordet och trycka i sig ännu mer gröt.
Sen va det att lassa in allt i bussen, inklusive oss själva och ge oss iväg mot Sälen. Anledningen till varför vi var uppe så tidigt var för att pappa var rädd för bilköer... men det hade inte behövt vara. Gick supersmidigt att komma dit och när vi landat in vid startområdet var inte ens startfållorna öppna så vi hade gott om tid på oss i alla fall.
Så sjukt häftigt med allt folk
Sen bar det iväg. Vi stod nästan längst fram i tionde ledet längst åt vänster så vi vi försökte dra så många som möjligt på vänsterkanten innan backen. Sen stod det still lääänge. Men det var rätt kul, alla var peppade och publiken hejade å sådär det gjorde inte så mycket att det sinkade farten så pass mycket. Efter 11 km anländer man till Smågan och efter ytterligare ca 13 km passerade vi Mångsbodarna. Nästan mitt i mellan Mångsbodarna och Risberg ligger Tennäng. Där väntade Mamma och min lillebror.
Sen åkte vi vidare till Risberg och Evertsberg som helt klart var den jobbigaste sträckan enligt mig. Innan Lunbäckabackarna stod mamma och Henrik och väntade på oss igen
Landade in med en liten vurpa^^
Sedan trälade vi på med ingenting annat i tankarna än målet i Mora. Att åka förbi kontrollerna och bara kolla på bussarna man får ta när man hoppar av var lätt. Inte en enda gång fanns ens tanken på att avbryta loppet. När vi var på sista kontrollen, Eldris, kollade vi på klockan men det kändes inte som om vi skulle hinna under 10 timmar.
Men när vi passerade 4 km skylten (det är skyltar efter varje kilometer som räknar ner) så åkte pappa bakom mig och sa att det skulle nog gå.. han räknade på sin klocka och sen satte vi fart. När vi svängde in på upploppet i Mora så jag på kyrkklockan att den var 5 i och då visste jag att vi skulle hinna,vi tog spåret till höger och där stod mamma och Henrik och jag fick en fin krans påhängd i farten och sedan stakade vi i mål. Snacka om mäktig känsla.. när jag tittade upp på storbildsskärmen och såg att det stod 09.58.04.




Sedan var det barar att lämna in skidorna för "fövaring" och sätta sig på en buss till idrottshallarna i Moraparken. Där fickvi hämta ut våra ryggsäckar och överdragskläder ute på en fotbollsplan som blivit fraktade dit från starten. Sen var det dusch som gällde och bussen tillbaka in till Mora där minibussen hem till Orsa väntade.
att jag var sliten på kvällen är en stor underdrift att säga. Jag var nog så nära död det bara går att va. Hoppade nästan bums i säng och somnade väldigt gott.